När jag var sju år bad jag min mor om att få låna hennes skrivmaskin, fascinerad som jag var över kulsprutesnattret när hon skrev. Det fick jag. På ett villkor. Att jag använde alla fingrar. Min mors pedagogiska krav blev mitt livs bästa gåva. Med en skärm för tangenterna började jag öva och vid åtta var jag snabb som en nyutexaminerad sekreterare. Och jag skrev - brev, noveller, deckare, tankar, berättelser, dikter.
Det går fortfarande inte en dag utan att jag skriver - något - om så bara en text som den här. Jag kan bara inte tänka mig ett liv utan orden, meningarna, språket, skrivandet.

Läshunger
Mitt bästa köp; skrivmaskinen
FOTO Peter Östlund