Lyckan är inte en gudagåva

Människan har en förkärlek för det tragiska. Vi har lättare för att bli irriterade än glada. Vi lägger mer energi på att undvika det obehagliga, än på vad vi lägger på att få uppleva det trevliga. Vi undviker hellre risker, än söker lyckan. Sorg och otillfredställelse väger tyngre för människan, än lyckans njutningar.
Detta är arv från evolutionen, skriver den tyske journalisten och författaren Stefan Klein i "Lyckoformeln - vad vetenskapen kan lära oss om lycka" (Natur och Kultur).
"Lyckoformeln" är inte en handbok med snabba tips om hur du ska äta, leva, samsas för att nå ett tillstånd av konstant lycka. Det är en vetenskaplig sammanställning av neurobiologins senaste rön; hur dopamin styr våra hjärnor och om kraftmätningen i varje neuron. Den beskriver hur vårt arbetsminne fungerar och hur vi minns lyckans höjdpunkter eller reagerar på leda och vad som är nödvändigt för oss för att inte våra sinnen ska avtrubbas.
Människan är förprogrammerad att styra sina medfödda drifter, lustar och rädslor i ordnade banor. Medvetandet har nästan inget inflytande över hjärnans arkitektur. Trots det har vi möjlighet att programmera om hjärnan, skriver författaren Stefan Klein. Forskningen visar nämligen att människan, till skillnad från apan, är kapabel att styra sig själv för att uppnå större mått av lycka.
Rädsla, vrede och sorg är svar på yttervärldens faror. Lycka och olycka är naturens sätt att fostra oss. Positiva och negativa känslor produceras av olika system i hjärnan. Vi har en naturlig avstängningsknapp för negativa känslor. På samma sätt som vi lär oss att vara olyckliga, kan vi lära oss att vara lyckliga.
Det är mindre viktigt vad man upplever än hur man upplever det. Vi kan öka vår glädje genom att utsätta oss för andra retningar istället för starkare retningar.
Koncentration och riktad varseblivning hjälper oss att nå euforiska ögonblick. Det kan vara motigt att sätta igång med något, men när man väl fokuserar startas processer i hjärnan - och man blir gladare.
Lyckan finns i våra föreställningar, men också i våra kroppar. Naturen har inrättat de trevliga känslorna för att locka oss till situationer som är bra för vår överlevnad. Fysisk aktivitet ger samma reaktioner i kroppen som positiva känslor: extremiteterna blir varma, musklerna slappnar av och pulsen ökar.
Hjärnan producerar automatiskt positiva känslor när i är fysiskt aktiva. Därför, menar författaren Klein, ska vi ta kroppen på större allvar än vad vi är vana vid att göra. Den som värdar sin kropp stärker sin glada sida, och viceversa.
Det finns ingen motsättning mellan lusten att upptäcka nytt, och glädjen över det trygga eller välkända. Alla intressen ökar livslusten. Vi blir deprimerade när hjärnan inte är tillräckligt aktiv och nedstämdhet beror på vanmakt och resignation.
När vi börjar se allting i svart blir hjärnan frestad att bevara det dåliga humöret. Den väljer ut de retningar som passar känsloläget. Då ser vi bara elände överallt, och organismen reagerar i enlighet med det.
Stressforskaren Robert Sapolsky säger; "Med en väldig förenkling skulle man kunna säga att depression uppträder när di cortex tänker en dyster tanke och lyckas övertyga resten av hjärnan att denna sorgliga situation är lika verklig som en yttre olyckshändelse".
När man är nedstämd ska man inte dra sig undan. Neurobiologiska undersökningar visar att relationer till andra är det som betyder mest för människan. Den som är på gott humör är mer sällskaplig och den som är mer sällskaplig får roligare, och blir därmed också lyckligare.
Ensamhet innebär en belastning på kropp och själ, motståndskraften sätts ned. Även destruktiva förhållanden ger sämre hälsa. Men "Varma bad, massage, dofter, musik leder till att opioider frigörs, som reducerar otrevliga spänningar och mildrar svårmodet när man känner sig övergiven av hela världen", skriver Klein.
Eller, för att uttrycka det med på vetenskapligare språk: "Raderas minnesenheterna i pannlobens korttidsminne avbryts de tankeslingor som ständig kretsar kring besvärligheterna".
Vi kan träna kroppens muskler men vi kan vi också träna våra sinnen och våra positiva känslor. För att göra det är det viktigt att lära känna sig själv, vad vi vill och tycker om.
Framför allt bör vi lära oss att lägga märke till lyckan!
Italienske psykiatern Giovanni Fava gav sina deprimerade patienter uppgiften att föra dagbok över dagens positiva ögonblick. Flera av dem var övertygade om att det var en omöjlig uppgift och att de inte skulle kunna skriva en enda rad. Men uppgiften att rikta uppmärksamheten på de positiva ögonblicken fick dem att återvända med fullskrivna sidor.
Lycka handlar inte om en stor förändring som i ett slag vänder allt till det bättre. Lyckan är en mosaik av lyckliga ögonblick och goda stunder. Vi kan att träna oss så att bli medvetna om detta, men också att få den glädje vi känner att avklinga långsammare.
Vetenskapens nya rön är egentligen urgamla kunskaper, skriver Klein. Redan antikens filosofer insåg att positiva känslor är inte detsamma som ödet eller att vi är utelämnade åt vårt humör eller vår omgivning. Människor i den västerländska kulturen har svårt för att ta till sig denna typ av tankegångar, skriver Klein: "Vi har en benägenhet att förstå lyckan som njutning utan förhistoria och kostnader, inte som en process. Det är orealistiskt".
Lyckan kommer inte av en händelse, den är inte heller en gudagåva. Den kommer till den som optimalt nyttjar sina möjligheter och det är detta neurobiologin nu bekräftar.
Genom att förstå hur våra hjärnor fungerar kan vi styra oss själva för att skapa ett bättre liv och Klein har rätt när han hävdar: "När du har läst den här boken kommer det inte att se likadant ut inuti ditt huvud som det gjorde innan".

Ylva Floreman (c) 2005