Peter går inte i min klass, vi är inte kompisar, vi tillhör inte samma gäng. Han är inte den som småpratar med tjejer, han går mest omkring på skolan och ser mörk ut.
Plötsligt står han bredvid oss, och plötsligt slår han mig.
Med knytnäven och med kraft, rakt i magen. Jag tappar andan, och när det ringer till lektion står jag fortfarande hopvikt.
Detta händer vid två olika tillfällen, det gör lika ont båda gångerna. Värst är att inte förstå varför. Kanske finns det en anledning i Peters huvud, men för mig finns ingen förklaring.
En väninna som inte heller förstår det obegripliga, försöker trösta; den man älskar agar man.
Var har hon hört de orden?
Trettio år senare förstår jag fortfarande inte varför han slog. Men idag vet jag att uttrycket, den man älskar agar man, är minst 2000 år gammalt och finns på alla europeiska språk.
Precis som talesättet; i krig och i kärlek är alla medel tillåtna. Det uttrycket finns också på alla språk. Och används främst i sammanhang som handlar om kärlek.
Den vuxne är starkare än barnet, mannen är starkare än kvinnan. Den fysiska styrkans makt.
Hundratals, kanske tusentalet, kvinnor i Sverige har av myndigheter bedömts vara i akut behov av polisskydd. Trots det får de inte det skydd de behöver - det finns inte resurser.
Den man älskar den agar man. Uttrycket fostrar oss till ödmjukhet inför våldet och gör det till en privatsak.
Därför reagerade ingen när Peter slog mej. När klockan ringde till lektion stod jag ensam kvar på skolgården, viss om att Peter hatade mej.
Ylva Floreman © 2002